Stolen jag satt i på gårdsplanen var en gammaldags trädgårdsstol av grovt virke med breda armstöd. Där hade jag ofta en kopp kaffe och några skorpor eller kakor. Sädesärlorna fångade insekter på gräsmattan, bofink och lövsångare sjöng i grenarna ovanför och talgoxar kom då och då framhoppande mot stolen med optimistiska ögonkast mot kakorna. Jag brukade kasta åt dem några smulor. Det var i den omgivningen som jag för första gången lade märke till nötväcka - den speciella nötväcka det här är frågan om.